Jaha, då crashade datorn o alla bilder och filer för det senaste året är borta. Att blogga från iPhone orkar jag inte så det blir tillfällig pause. Hoppas inte allt för lång
Lite senare: det verkar fan lösa sig. Håller tummarna för nu är det bara tur som kan hjälpa mig…
?
Jag har inte skrivit i bloggen på en vecka drygt och funderar lite själv på varför. Det enda vettiga jag kan komma på är att jag inte har haft tid att ens fundera över någonting. Jobbet tar så mycket tid, barnen är underbara och krävande (precis som de ska va) och tiden räcker inte till helt enkelt. Men, jag måste ju påminna mig själv om mina problem så att det inte suddas ut och blir avdramatiserat.
Sist jag var på Beroende centrum snackade vi som vanligt fram och tillbaka utan någon tydlig struktur. Jag tycker om det faktiskt för det finns alltid någonting som man tycker är viktigare än annat. Den här gången snackade vi om mitt kontrollbehov. Jag har sjukt mycket kontrollbehov vilket leder till att jag tar på mig väldigt mycket saker. Jag trivs när det är tempo men man känner när man tar för mycket och det bara blir negativ stress av det. Jag ska försöka släppa kontrollen över en del saker. Jag vet ju att det ordnar sig ändå. Allt behöver dessutom inte vara perfekt. Att släppa kontrollen, det var ju just därför jag drack. Det var så jävla skönt att öppna en flaska vin. Det var som att trycka på en knapp… På studs släppte jag kontroll behovet. Det kanske hade varit ok om det slutade där men allt för ofta slutade det med att jag släppte kontrollen, omdömet och hela min självrespekt.
Kontrollbehov, kontrollbehov, kontrollbehov… Det låter fan inte trevligt alltså. Nej jag ska fortsätta jobba på det där och jag hoppas att min skrivarglädje kommer tillbaka…
Motherf ” ers Gonna Drop The Pressure!
För ett par dagar sedan har jag varit vit,ren, clean, nykter och framför allt ångestfri. Det har varit två jävligt sköna månader och jag har levt helt ok. Vad som skrämmer mig är att jag blir väldigt ”flat”. Den berg och dalbana som livet annars är har blivit en transportsträcka utan några större överraskningar, vare sig positiva eller negativa. Jag kan också känna att jag blir känslosamt ganska platt i mitt nya liv. Det är saker som skrämmer mig. Även om jag inte vill vara nere i dalarna så ger ju de där höjderna sån livsgnista. Det kanske bara är att acceptera. Eller är det så att jag lever fel nu? Många tankar, inga svar.
Nu sitter jag på uteservering med en kompis o tar en lättöl. Det känns bra tror jag…
Jag pratade med min gamla säljchef, sprang på henne på internet tidigare i veckan. Shit alltså, hur fan kunde de ha mig anställd. Det var cirka 5 år sedan och jag bodde med min kompis i en liten 2:a i gröndal. Min kompis var arbetsfri som han själv kallade det under den tiden och jag själv jobbade med försäljning på ett stort företag i Stockholm. Jag kommer ihåg att jag och min kompis alltid hade så ont om pengar och just därför var vi väldigt noga med att panta alla tomburkar som vi förvarade i en stor sopsäck i garderoben. Alltså, jag kommer inte ihåg hur mycket det var men det var nog uppemot 200 kronor i pant var tredje vecka. Det vill säga att vi drack upp drygt 120 öl i veckan, 60 öl vardera. Utöver detta så drack vi ju på krogen och annat som inte gick att panta. Vi odlade också en lite planta i en annan garderob. Det blev inte så mycket av den plantan, det slutade med att vi skördade hela skiten och gjorde cookies av det… På den tiden måste jag verkligen tagit allt jag kom över. Bland annat var jag så jävla dum att jag käkade några antidepressiva läkemedel, for what? Det enda det gav mig var en konstig fokusering och ångest attack i flera dagar.
På jobbet hur som helst kunde jag komma så bakfull att jag fortfarande var full. DÅ kommer jag ihåg att jag kunde låtsasjobba en hel dag för att jag var så nojig att prata med folk. En telefonförsäljare som inte vågar lyfta luren kan ju inte vara så bra. Men så uppfattade inte mig. Jag sålde bland de bästa, så jag måste verkligen sett till att jobbat dubbelt så effektivt de dagar jag var reko. Jag behövde nog pengar till fler öl.
Så jävla glad att slippa det där livet. Jag hade i och för sig aldrig klarat av att gå till jobb så bakis idag. Hellre hade jag sjukskrivit mig och förlorat jobbet. Men det är väl så, till slut går det en på nerverna…
Men visst var det helt underbart också. Att komma hem från jobb med sin kompis som precis köpt flaskor med sprit och öl och musiken på hög volym. VI hade alltid stora diskussioner och ingen dag var den andra lik. Grymt kul minne och ska jag vara ärlig så ångrar jag inte ett skit jag har gjort i mitt liv. Visst det hade ju varit kul om man inte hade bränt sig så, men that’s life and that’s me.
Idag såg jag ett par i parken med tre flaskor champagne. Där satt också ett gäng och rökte en splirre. Jag blev avundsjuk för en stund men det gick över.
Jag älskar dig, din musik skär alltid lika djupt…
Barnflickan är ute på lekplatsen o min flickvän sover. Jag sitter nere vid vattnet, lyssnar på Fever ray, dricker kaffe o röker i solen. Det känns både meditativt och upplyftande att se segelbåtarna slussa ut samtigt som Karin Drejer sjunger om himmelska budskap i en ambient beat. Livet är underbart!!!
